Sagan om den lilla lilla grisen och den stora stora Shiban

Nu skall jag berätta en saga som är alldeles alldeles sann. En dag åkte den stora stora Shiban på en hundutställnig. Domaren tyckte att Shiban skulle få pris och gav då honom en liten liten gris som sa nöff, nöff när man petade på den. Nöp man den lite hårdare på magen skrek den....ja, som en stucken gris. Den stora stora Shiban lekte med den lilla lilla grisen och hade SVINkul.
Rätt som det var dök den barnsliga och gamla tanten upp ( morsan alltså....men säg inget ) och skulle skoja till det ännu ett snäpp. Den gamla tanten tog den lilla lilla grisen och puttade den på den stora stora Shiban i rumpan där bak och pep till. Detta tyckte den elaka tanten var välldans roligt, men den stora Shiban blev nu lite förnärmad och tyckte att leken var ovanligt barnslig. Efter detta tokiga ryck ville den stora stora Shiban inte leka med den lilla lilla grisen mera.
Den elaka tanten tyckte då att Shiban behövde åka på en Gris -terapi för att komma över denna jobbiga upplevelse. Terapin var SVINdyr men den elaka tanten tyckte att iden var GRYMT bra. När den stora Shiban kom tillbaka efter terapin, firades detta med en jättestor GRISFEST, ja, det var väl kanske mera som en maskerad, där den elaka tanten hade klätt ut sig till grisen MISS PIGGY och stod i dörröppningen och välkomnade den stora stora Shiban hem med ett hjärtligt GRYMTANDE.
Nu skulle det då testas om terapin hade fungerat på den stora stora Shiban. Ja, jag kan väl säga så här: Det var väl välldans bortkastade pengar det här med den SVINdyra terapin, men inget ont utan att det har något gott med sig som den elaka tantens mormor brukade säga.
Jag har ju fått en ny liten leksak att lattja med som säger nöff, nöff och skriker när man petar den på magen..Min blygsamhet tillåter ju inte att jag leker med den lilla lilla grisen när den stora stora Shiban är i närheten....men är jag själv med den lilla lilla grisen då djä......r.

KÄRLEK BELLMAN.

Å...hopp och hej....

Tittut...nu är jag här igen. Oj, som vi har hoppat runt morsan och jag. I söndags såg vi ju på tv när Emma vann silver.....vi blev så vannsinnigt glada, så först hoppade morsan upp ur fåtöljen och skrek...JAAAA...VA...BRA.... och sedan fick jag på ett jädrans hopp som mätte minst 243 cm. Alltså 1 centimeter högre än vad Patrik Sjöberg hoppade. Morsan trodde inte sina ögon utan var tvungen att mäta flera gånger, men varje gång fick hon det till 243 cm......Ja och efter detta har det hoppats. Morsan har ju försökt slå mitt rekord, men med varierande resultat kan man säga.
Hon slutade tvärt när hon landade på rygg mitt på fotpallen i vardagsrummet. Nä, Bellman nu får det fanken mig vara bra med dumma påhitt i från din sida. Hoppa höjdhopp innomhus över fåtöljer och bokhyllor så att jag slår halvt ihjäl mig...nä, nu får det räcka...pustade morsan.
Ja, tänk vad den människan ger upp lätt. Hade hon bara övet lite till hade hon säkert knäckt sitt eget rekord....på sisådär 123 cm....men denna höjdhoppstävling slutade som sig bör med lilla mig som VINNARE. Sedan hade vi prisutdelning. Morsan hade ingen aning om vad jag skulle få för pris, så då tog hon en utav mina gamla pokaler som jag hade vunnit på utställning för länge sedan. Först sjöng hon.....ja, det liknade Svenska nationalsången och sedan sträckte hon fram pokalen och sa att jag var en mycket värdig vinnare...
Men morsan.....du har ju tagit en utav mina pokaler och står här och löjlar dig med den..den vill jag ju inte ha...den har ju ju fått en gång tidigare...den är gammal och dessutom gööördammig...
kläckte jag ur mig..
Men, skärp dig nu Bellman, tyckte morsan, det är ju bara på skoj. Ta nu emot pokalen och spela med....LE FÖR SJUTTON GUBBAR, FÖR NU ÄR DET FOTOGRAFERING TJOADE HON...
Bilden blev kass kan jag säga....tur att den blev så suddig. Finns inte en människa på jorden som kan urskilja att det är en Chihuahua på bilden. Det enda som syns tydligt är morsans ena finger som sticker fram i ena hörnet......gissa vilket finger.....Den som gissar rätt har vunnit en TATTARTERMOS......
Annars har det ju varit en hel del regn på sista tiden...jag fullkommligt älskar vatten. Spelar ingen roll om det kommer uppifrån, framifrån ,bakifrån eller underifrån..ja, eller ifrån sidan.
När det regnat som värst och vi har varit ute har morsan sagt.......men nu skyndar vi oss in Bellman...känner du inte att det vräker ner på dig ????...näääää NOSA...NOSA...NOSA...
Men idag skiner solen.....men vänta bara tills i morgon då dränks hela Göteborg av vatten igen och jag skall gå sååå låååångsamt på promenaden.
Nä...nu måste jag ut och NOSA igen....

KÄRLEK BELLMAN.